..aldrig i mitt hjärta!! 

Så många ggr som du tog dig till mig, tog du oxå bort mig från ditt liv. Byggde din mur högt varje gång du stötte på en motgång. Du berövade också mig på att vara nykär och tryggheten. Jag fick inte klä mig i de kläder jag ville, jag fick inte ha mitt långa hår uppsatt vilket resulterade i att jag faktiskt gjorde lite revolt men jag ville också ha en förändring. Du sa att jag såg ut som en tant med uppsatt hår, det skulle vara nersläppt så enkelt var det. (för dig jaa!!!!) Själv kunde jag hålla tyst o inte klaga o skämmas i min egen tystnad över vilka kläder du bar, en jeansjacka som inte ens passa till dina jeansbyxor och en skinnjacka som du bar då i vintras när det var kallt. Du såg ut som en 50 plusare trots att du bara är 43 år. Till slut rann bägaren över o jag kunde inte hålla mig. Många gånger som jag faktiskt fått tyst på dig. Du säger dig att vara en människokännare men om du nu var det så skulle du ju känt på dig hur jag var. Du har aldrig kunnat läsa mig, du såg bara problemen som var. Allt jag ville ha var kärlek och närhet, vilket du inte var bra på att ge! Allt du sa i ord fanns inte där i handling. Jag såg ngt i dig som ingen annan såg o stannade kvar. Alla andra tyckte du var patetisk men innerst inne så visste jag att du som alla andra människor söker kärlek men att ge kärlek är du inte bra att ge i handling iaf men i ord. För mig så handlar det mer om handling än ord. Veta att du faktiskt finns där för mig. Det har du gjort några ggr men inte så många ggr som jag önskade att du faktiskt gjorde. 

Det ä 2 saker som stör mig mest. Din kommentar om att Om jag gör gastric bypass operationen så får vi bättre sexliv!? Hallå???? har du sett på dig själv! Röker som en borstspindel, äter inte som du borde. Du är inte precis en skönhet heller. Jag ÄR för fan ingen jävla trofé som du ska visa upp! Jag ÄR jag.. Acceptera det eller skit i det! Det gäller för ALLA!! Nu finns du inte i mitt liv o här kommer den andra saken som stör mig.. Du gjorde slut via SMS o sen vägrar svara telefon, hur jävla smart är det? Det är fan mer mus i dig än en man!!

Jag kommer inte ta tillbaks dig, jag kommer inte krypandes tillbaka! Du kommer aldrig få nån som älskar som jag gör! Jag fick aldrig visa det, du var aldrig mottaglig. Du såg dig och enbart dig!! Du gör allt för den du säger dig älska! Mina ord; Vilket jävla skitsnack! Det är bara för att få omkull en tjej! En tänkvärd sak är att INGEN o precis INGEN är intresserad hur mkt du tjänar under en helg eller när du får fast arbete, hur mkt du tjänar då. Det är inget att skryta om. Lönen är i och för sig A o O men det är så mycket annat som räknas in! Är någon nyfiken på vad du kommer att tjäna eller tjänar då du jobbar så frågar de säkerligen dig om det! Många ggr jag skämdes över ditt skryt. Fortsätt med det du är bra på!! Runka, skryt och älska dig själv! Ingen som vill ha en sådan man i sitt liv!

Du är ute ur mitt liv! Tack o lov för det!   

Här för nån dag sen fick jag en enorm, frihetskänsla.. Jag kände efter lääänge o undrade vad det var som gjorde att känslan av frihet utlöste sig. Kände efter på olika punkter, ekonomin var det inte för den är jag fast med såå länge jag inte gör ngt åt den.

Jag är fri från skitstöveln!! Fy faen, vad skönt!! Han hade ett järngrepp om mig. Har haft känslor kvar så länge o har varit nära o falla dit så många ggr men har blivit allt starkare! Nu har jag inga känslor kvar på några plan! Så jäkla skönt! =)

Dejten som jag hade har jag gett upp, orkar inte gå o vänta o bara sega. Jag vill leva o ha kul oxå! Han visar knappt nått o säger knappt vad han känner inför mig bara om hur han vill ha det. En stor varningsklocka ringde när han sa att han visste inte om han fixar leka plastpappa TROTS att han sa innan vi sågs att han aldrig skulle kunna tänka sig en flickvän med barn men med mig kunde han o nu har han ändrat sig igen. Både jag o Junior står inför stora förändringar o det är inget jag kan göra nått åt. Antingen så hänger man mä tåget eller så skiter man i det. Det är ganska lätta val eg. när det är i sånt här tidigt skede. Känner att jag blir allt starkare o börjar se ljust igen! =)

Nåväl, inta soffläge för min huvudvärk är för jäklig!! =(

ha det så bra!

kram till den som behvöer en

Igår fick jag barnvakt så jag kunde få träffa en person som har börjat betyda en del för mig.. Känner att livet börjar leka lite sakta men säkert framåt.

Jag har äntligen efter många och men börjat bestämma mig för att göra åt det jag kan göra ngt åt och de andra som inte går att göra ngt åt på en gång tar man bitvis. När jag kommer hem från min far så blir det att kontakta ekonomisk rådgivare o se vad de har att säga, kontakta soc och försöka få de på min sida så jag kan skaffa lägenhet, gå till försäkringskassan o försöka bli nollad från underhållstödet, kontakta en psykolog samt en dietist o även läkare likaså. Har o göra när jag kommer hem nästa vecka! Jag har fått nog av att leva som jag gör, det är både för min skull och för Antons skull!   

Jag vill må bra igen, jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till den jag en gång var MEN i en ny tappning. Jag vill kunna leva och att de i min omgivning ska se att jag faktiskt kan må bra o klara av att leva. Är lite ledsen över att jag inte har råd att komma opp o hälsa på mina nära o kära i Norrsundet/Gävle men det finns mer chanser till det hoppas jag. Ni mina kära som läser detta, hoppas jag förstår att jag måste ta chansen o försöka må bra själv först innan jag gör ngt annat! Det kommer att bli mest fokus på mig själv o Anton.

Ta hand om er där ute!!

Kram till den som behöver en!

Såå vad har hänt då sen sist jag skrev? Jo, jag vet.. är skitdålig på att skriva!!

Xet som jag har pratat om tidigare har gjort det igen!! Avundsjuk o svartsjuk på en gammal tonårskärlek som jag har fått kontakt med på FB efter 17 år samt min nyfunna vän som är granne med min mor. Det börjar bli lite tjatigt men jag ahr iaf tagit mig därifrån helskinnad. Det är jag stolt över men jag är inte stolt över att jag var tvungen att utöva utpressning på honom i ren desperation för att få de pengar han är skyldig mig! Han hela tiden återgick till att jag var skyldig honom så mkt mer med tanke på hur mkt han hade ställt upp för mig o bostadsbidraget som han kommer att få återbetala men det är inte ngt vad han eg har orsakat mig all fysisk våld o psykisk misshandel han utsatt mig för. Nu låter det som om det är att han har misshandlat mig rejält men det har han inte utan de lilla fysiska misshandel han utsatt mig för har satt sina spår tyvärr! När jag nämnde detta för honom såå blev jag faktiskt lite full i skratt, det är inget emot vad du har orsakat mig! Jaha, svarade jag. Vad är det jag har gjort dig då? Jag har ont i hjärtat! Jaha? Hur då ont i hjärtat!? Du har sårat mig ända in i själen o även hjärtat! Det kommer du över sa jag! Lite skillnad på fysisk o psykisk misshandel tyckte jag. Då sa han inget!  Är rätt rädd i dagsläget o undrar hur det kommer bli med nästa man man dejtar eller får ett förhållande med. Vet dock att jag måste ta det jäkligt lugnt o inte rusa fram dels för min egen skull men oxå för Juniors skull! Han är ju mitt allt o jag vill inte att han ska gå o må dåligt för att jag gör det!

Det är inget nytt på bostadsfronten. Jag vill söka men min ekonomi är käpprätt åt fanders! Sätter många i mina närstående i knipa men det är ABSOLUT inte min mening! Kan gråta ibland då o då o undra vad tusan jag eg. har gjort o håller på med! Hur mkt jag än skulle vilja att vissa saker gällande ekonomin var ogjorda så blir de inte det! Jag sitter nu hos kronofogden pga underhållsstödet jag är skyldig o betala men jag lever på existensminimum och de anser Försäkringskassan att jag ska klara av att betala. Kontakta soc tar emot men det är den enda lösningen om jag inte nu vill ha en soc.anmälan på mig! Det vill jag ju så klart inte! De har signalerat att Anton mår dåligt pga att min boendesits ser ut som den gör! Trodde jag hade det under kontroll men tydligen inte!   

När vi kommer hem från semestern så blir det att kontakta soc o sen försöka söka in på bemanningsenheten o försöka få jobb där. Gör allt för att junior ska ha det bra och jag vill inte att han ska sluta som jag! Vi är hos min far nu och man känner sig inte jättevälkommen precis och ändå så var det över ett år sedan som far min träffade Junior. Han kom knappt ihåg sin egen morfar och för mig kändes det hemskt men sen o andra sidan så lägger varken jag eller min far ner nån tid för så bra kontakt har vi inte o har inte haft förut heller men någonstans inom mig hoppades jag väl att den skulle bli bättre när junior kom till världen. Det var inte så, det är fyra år sen snart.

 Tappade tråden lite grann pga att det var mat.. *suckar*

Det finns så mkt mer jag skulle vilja berätta just nu men håller det hemligt för det är ju bra saker o jag vill inte att det ska gå i stöpet heller. Så därför väntar jag.   

Ha en bra dag allesammans! kram till den som behöver en!

Det är inte många som vet hur jag har det idag.. Jag är ensam, avundsjuk på de flesta i min omgivning. Ser på olika statusar på facebook att folk ska göra si och de ska göra så. Vad gör jag då? Inte ett jävla piss mer än sitter tycker synd om mig själv.

Ingen bostad i sikte och det kommer det inte att bli heller. Flyr till mitt X bara för att komma ifrån mamma och hennes drömmar o önskemål som nu har blivit väldigt tjatigt. Hennes drömmar o visioner är att jag ska få en egen bostad snart så junior kan få ett eget rum. Det drömmer hon om, hon talar även om för mig att då måste jag hålla i ordning osv osv. Visst hon är min mamma, jag älskar henne MEN ibland blir det bara för mkt.( Att fly till sitt X är väl inte det smartaste eftersom han har gjort mig så illa tidigare men även jag har sårat honom många ggr. Man är ju 2 i bråk o tjafs. En del av mig älskar honom fortfarande men den andra förnuftiga delen vill inte ha honom tillbaka för risken är att han gör mig illa igen. Han har förändrats, det har han men jag ger honom inte den bekräftelsen för risken är stor att han kan få ett återfall.)

Har knappt någon att umgås med, det är visserligen skönt att vara själv oxå men jag saknar att ha nån att bolla tankar med, blir avundsjuk när mina få vänner i Gävletrakten får kommentarer i sina status men när jag själv skriver ut så får jag knappt nånting. Det är jobbigt att inse att man är så ensam, att inte ha ngt socialt liv. Självförtroendet tar stryk av det, försöker inte tänka och jag försöker inte känna efter men ibland är det svårt. Nu senast idag fick jag se lite kort på en väns sida på FB, där de var ut o hade kul.

Jag fann en vän men kontakten är väldigt sporadisk, jag mår för dåligt själv för att orka vara glad. Allt det jag mår dåligt över överskuggar allt annat som är positivt. Har jag inga pengar kan jag heller inte göra ngt, både jag själv o min son blir lidandes av det för det finns så mkt jag vill göra men det blir inte av tyvärr! Jag tar mig råd ibland men då blir oxå mina räkningar lidandes och min psykiska hälsa fast den är redan så pass dålig ändå.

Tittar på jobb på nätet försöker söka men utan resultat. Jag har inte den självkänslan eller självförtroendet att försöka sälja mig själv som om jag vore ngt jag eg. inte riktigt är! Jag vill börja om på nytt och lämna en CV utan referenser för att visa att jag kan. Inte för att det gått dåligt på de andra jobben jag haft men börja om helt från noll vore super. De kräver CV och de kräver ett personligt brev samt referenser.

Rädd för att bli ratad för att jag är så kraftigt överviktig, rädd för att de ska skåda igenom mig att jag faktiskt mår dåligt psykiskt.

Jag hade en gång allt det där som gjorde att jag mådde bra, en lägenhet, bil, vänner och jobb. Jag flyttade  ifrån allt för att jag fick en skuld hos kronofogden, jag undra varför eg. Jag kom underfund med senare att jag faktiskt kunde ha klarat mig om jag hade bott kvar. Jag flyttade ifrån min trygghet för att söka ny trygghet i en ny miljö. Jag gjorde allt det som jag inte skulle ha gjort. Tänker jag så då hade jag nog inte heller fått min underbara son jag har idag. Önska bara att vissa saker var lite annorlunda. Önskar att de få vänner jag har kunde säga att visst vi kan komma o hälsa på men det är oftast jag som åker dit. Det känns osm hemma och kommer nog alltid att göra det. Jag vill flytta tillbaka men då får jag offra min son o det vill jag inte.

Nåväl, måste gå ut med min kära fyrbenta annars blir hon ledsen i ögat!

Kram till den som behöver en!!!

Jag svor dyrt o heligt att när jag väl satt hos kronofogden att jag ALDRIG mer skulle hamna där när väl anmärkningen försvann. Vad gör jag när anmärkningen försvinner? Jo, går o tar ett lån på ett antal tusen kronor.. Kär o dum som jag var då så hade jag o exet tänkt att renovera vardagsrummet o dela av det så det skulle bli ett sovrum till. Väl när pengarna kom, vart jag rädd och backade ur. Där stod jag med mycket pengar och satte sprätt på en massa onödigt, nåväl.. en del vettigt var det väl men mest onödiga saker som en massa kläder till min son o mej. Resa till gävle där jag oxå satte sprätt på en del pengar. Inte nog med det, fick en kredit på gekås med, där jag även satte sprätt på en del pengar. Efterklok som man är såå skulle jag ha betalt tillbaka en hel del av lånet ist och bara tagit det som var nödvändigt. Hade även kollat på en bil då såå jag kunde ha varit bilägare idag men men är man efterklok så är man. Det närmade sig jul och jag satt fast i smslånshärva.. Fick hela tiden låna upp det som saknades.   Det slutade med att jag fick rädda upp mig igen låna ett ytterliare lån för att lösa smslån, kreditkortsskuld och en del andra räkningar som inte var betalda.. Jag svor då att inga mer smslån men så vart det igen efter 1-2 månader och fast var jag igen!! Sommaren kom och jag böna o bad mina föräldrar att ta ett större lån för att jag skulle behöva bara betala på ett lån. Jag svor och lovade dyrt och heligt till mina föräldrar att jag INTE skulle ta mer krediter. Jag löste av dom och sen när sensommaren/hösten kom så var jag fast igen och låg efter med räkningar. Dels för att hjälpa exet med en del och för att hjälpa mig själv. Fick ta ytterligare ett lån på ett antal XX tusen. Jag sa åt mig då att nu får det vara bra! Jag köpte en TV på SIBA och de frågade om jag hade sibakort och jag sa det tror jag inte men din mamma kanske har, frågade säljaren? Jag vet inte? Fick en sådan olust känsla när jag var där, för jag ivlle verkligen betala kontant men säljaren var envis för man fick ju bonus på kortet och man kunde dela upp betalningen där.. Jag la undan ca 10 000 kr på mammas konto för det skulle ju eg. gå till TVn men så vart det inte utan jag hade satt mig i skuld igen o de pengarna behövdes till andra räkningar o tänkte att jag kunde ju avbetala. Jag fick 2500 kr av dom, resterande såg jag inte och konfronterade min mor meeen hon sa att hon hade räknat på det och att allt stämde. Jag hade räkningar på 4 888kr och ville ha det betalt.. Mamma hade 4800 kr kvar, vilket itne stämde. Kände/känner mig lurad. Jag var visserligen skyldig mamma pengar men hon kunde verkligen inte få dom då men hon tog dom iaf. Idag har hon mage att kräva mig på pengar för det lån hon och min pappa står på.

Jag sitter i skiten rejält och om jag lyckas ta mig ur det här så hoppas jag att jag kan hålla det och inte ta mer krediter för jag har överbelånat och så har jag en massa andra räkningar med. Såå kronofogden, here I come!! Lyckas jag hålla mig därifrån så är ingen mer än jag gladare! Hoppas på jobb snart för jag fixar inte detta längre. Ett lite mer långvarigt jobb även om det inte är fast så är jag nöjd ändå för då kan jag betala av så mkt det bara går och försöka leva lite snålt, det gör jag iofs redan. Det får räcka nu! Jag HAR FÅTT nog nu!!

Jag orkar inte mer och vill bara   ! Jag vet att det är att smita ifrån problemen men som jag mår nu såå känns det som så men jag har min son o tänka på så det kommer inte bli så! Min son jaa, vilket liv kommer han få!? En pappa som är ekonomisk och en mamma som inte kan hålla i pengar för fem öre, skyller en del på min barndom men erkänner oxå att jag har en dålig karaktär.

Mitt råd till er som funderar på att ta SMSlån, gör det inte!!! Det kommer stå er dyrt, tyvärr! Man fastnar i det och ju oftare man lånar dessto sämre kommer du må!

Tack för att Ni tog er tid o läsa min blogg!

Kram till den som behöver en! Vet då att jag behöver en!