Det är inte många som vet hur jag har det idag.. Jag är ensam, avundsjuk på de flesta i min omgivning. Ser på olika statusar på facebook att folk ska göra si och de ska göra så. Vad gör jag då? Inte ett jävla piss mer än sitter tycker synd om mig själv.

Ingen bostad i sikte och det kommer det inte att bli heller. Flyr till mitt X bara för att komma ifrån mamma och hennes drömmar o önskemål som nu har blivit väldigt tjatigt. Hennes drömmar o visioner är att jag ska få en egen bostad snart så junior kan få ett eget rum. Det drömmer hon om, hon talar även om för mig att då måste jag hålla i ordning osv osv. Visst hon är min mamma, jag älskar henne MEN ibland blir det bara för mkt.( Att fly till sitt X är väl inte det smartaste eftersom han har gjort mig så illa tidigare men även jag har sårat honom många ggr. Man är ju 2 i bråk o tjafs. En del av mig älskar honom fortfarande men den andra förnuftiga delen vill inte ha honom tillbaka för risken är att han gör mig illa igen. Han har förändrats, det har han men jag ger honom inte den bekräftelsen för risken är stor att han kan få ett återfall.)

Har knappt någon att umgås med, det är visserligen skönt att vara själv oxå men jag saknar att ha nån att bolla tankar med, blir avundsjuk när mina få vänner i Gävletrakten får kommentarer i sina status men när jag själv skriver ut så får jag knappt nånting. Det är jobbigt att inse att man är så ensam, att inte ha ngt socialt liv. Självförtroendet tar stryk av det, försöker inte tänka och jag försöker inte känna efter men ibland är det svårt. Nu senast idag fick jag se lite kort på en väns sida på FB, där de var ut o hade kul.

Jag fann en vän men kontakten är väldigt sporadisk, jag mår för dåligt själv för att orka vara glad. Allt det jag mår dåligt över överskuggar allt annat som är positivt. Har jag inga pengar kan jag heller inte göra ngt, både jag själv o min son blir lidandes av det för det finns så mkt jag vill göra men det blir inte av tyvärr! Jag tar mig råd ibland men då blir oxå mina räkningar lidandes och min psykiska hälsa fast den är redan så pass dålig ändå.

Tittar på jobb på nätet försöker söka men utan resultat. Jag har inte den självkänslan eller självförtroendet att försöka sälja mig själv som om jag vore ngt jag eg. inte riktigt är! Jag vill börja om på nytt och lämna en CV utan referenser för att visa att jag kan. Inte för att det gått dåligt på de andra jobben jag haft men börja om helt från noll vore super. De kräver CV och de kräver ett personligt brev samt referenser.

Rädd för att bli ratad för att jag är så kraftigt överviktig, rädd för att de ska skåda igenom mig att jag faktiskt mår dåligt psykiskt.

Jag hade en gång allt det där som gjorde att jag mådde bra, en lägenhet, bil, vänner och jobb. Jag flyttade  ifrån allt för att jag fick en skuld hos kronofogden, jag undra varför eg. Jag kom underfund med senare att jag faktiskt kunde ha klarat mig om jag hade bott kvar. Jag flyttade ifrån min trygghet för att söka ny trygghet i en ny miljö. Jag gjorde allt det som jag inte skulle ha gjort. Tänker jag så då hade jag nog inte heller fått min underbara son jag har idag. Önska bara att vissa saker var lite annorlunda. Önskar att de få vänner jag har kunde säga att visst vi kan komma o hälsa på men det är oftast jag som åker dit. Det känns osm hemma och kommer nog alltid att göra det. Jag vill flytta tillbaka men då får jag offra min son o det vill jag inte.

Nåväl, måste gå ut med min kära fyrbenta annars blir hon ledsen i ögat!

Kram till den som behöver en!!!

Jag svor dyrt o heligt att när jag väl satt hos kronofogden att jag ALDRIG mer skulle hamna där när väl anmärkningen försvann. Vad gör jag när anmärkningen försvinner? Jo, går o tar ett lån på ett antal tusen kronor.. Kär o dum som jag var då så hade jag o exet tänkt att renovera vardagsrummet o dela av det så det skulle bli ett sovrum till. Väl när pengarna kom, vart jag rädd och backade ur. Där stod jag med mycket pengar och satte sprätt på en massa onödigt, nåväl.. en del vettigt var det väl men mest onödiga saker som en massa kläder till min son o mej. Resa till gävle där jag oxå satte sprätt på en del pengar. Inte nog med det, fick en kredit på gekås med, där jag även satte sprätt på en del pengar. Efterklok som man är såå skulle jag ha betalt tillbaka en hel del av lånet ist och bara tagit det som var nödvändigt. Hade även kollat på en bil då såå jag kunde ha varit bilägare idag men men är man efterklok så är man. Det närmade sig jul och jag satt fast i smslånshärva.. Fick hela tiden låna upp det som saknades.   Det slutade med att jag fick rädda upp mig igen låna ett ytterliare lån för att lösa smslån, kreditkortsskuld och en del andra räkningar som inte var betalda.. Jag svor då att inga mer smslån men så vart det igen efter 1-2 månader och fast var jag igen!! Sommaren kom och jag böna o bad mina föräldrar att ta ett större lån för att jag skulle behöva bara betala på ett lån. Jag svor och lovade dyrt och heligt till mina föräldrar att jag INTE skulle ta mer krediter. Jag löste av dom och sen när sensommaren/hösten kom så var jag fast igen och låg efter med räkningar. Dels för att hjälpa exet med en del och för att hjälpa mig själv. Fick ta ytterligare ett lån på ett antal XX tusen. Jag sa åt mig då att nu får det vara bra! Jag köpte en TV på SIBA och de frågade om jag hade sibakort och jag sa det tror jag inte men din mamma kanske har, frågade säljaren? Jag vet inte? Fick en sådan olust känsla när jag var där, för jag ivlle verkligen betala kontant men säljaren var envis för man fick ju bonus på kortet och man kunde dela upp betalningen där.. Jag la undan ca 10 000 kr på mammas konto för det skulle ju eg. gå till TVn men så vart det inte utan jag hade satt mig i skuld igen o de pengarna behövdes till andra räkningar o tänkte att jag kunde ju avbetala. Jag fick 2500 kr av dom, resterande såg jag inte och konfronterade min mor meeen hon sa att hon hade räknat på det och att allt stämde. Jag hade räkningar på 4 888kr och ville ha det betalt.. Mamma hade 4800 kr kvar, vilket itne stämde. Kände/känner mig lurad. Jag var visserligen skyldig mamma pengar men hon kunde verkligen inte få dom då men hon tog dom iaf. Idag har hon mage att kräva mig på pengar för det lån hon och min pappa står på.

Jag sitter i skiten rejält och om jag lyckas ta mig ur det här så hoppas jag att jag kan hålla det och inte ta mer krediter för jag har överbelånat och så har jag en massa andra räkningar med. Såå kronofogden, here I come!! Lyckas jag hålla mig därifrån så är ingen mer än jag gladare! Hoppas på jobb snart för jag fixar inte detta längre. Ett lite mer långvarigt jobb även om det inte är fast så är jag nöjd ändå för då kan jag betala av så mkt det bara går och försöka leva lite snålt, det gör jag iofs redan. Det får räcka nu! Jag HAR FÅTT nog nu!!

Jag orkar inte mer och vill bara   ! Jag vet att det är att smita ifrån problemen men som jag mår nu såå känns det som så men jag har min son o tänka på så det kommer inte bli så! Min son jaa, vilket liv kommer han få!? En pappa som är ekonomisk och en mamma som inte kan hålla i pengar för fem öre, skyller en del på min barndom men erkänner oxå att jag har en dålig karaktär.

Mitt råd till er som funderar på att ta SMSlån, gör det inte!!! Det kommer stå er dyrt, tyvärr! Man fastnar i det och ju oftare man lånar dessto sämre kommer du må!

Tack för att Ni tog er tid o läsa min blogg!

Kram till den som behöver en! Vet då att jag behöver en!