Här för nån dag sen fick jag en enorm, frihetskänsla.. Jag kände efter lääänge o undrade vad det var som gjorde att känslan av frihet utlöste sig. Kände efter på olika punkter, ekonomin var det inte för den är jag fast med såå länge jag inte gör ngt åt den.

Jag är fri från skitstöveln!! Fy faen, vad skönt!! Han hade ett järngrepp om mig. Har haft känslor kvar så länge o har varit nära o falla dit så många ggr men har blivit allt starkare! Nu har jag inga känslor kvar på några plan! Så jäkla skönt! =)

Dejten som jag hade har jag gett upp, orkar inte gå o vänta o bara sega. Jag vill leva o ha kul oxå! Han visar knappt nått o säger knappt vad han känner inför mig bara om hur han vill ha det. En stor varningsklocka ringde när han sa att han visste inte om han fixar leka plastpappa TROTS att han sa innan vi sågs att han aldrig skulle kunna tänka sig en flickvän med barn men med mig kunde han o nu har han ändrat sig igen. Både jag o Junior står inför stora förändringar o det är inget jag kan göra nått åt. Antingen så hänger man mä tåget eller så skiter man i det. Det är ganska lätta val eg. när det är i sånt här tidigt skede. Känner att jag blir allt starkare o börjar se ljust igen! =)

Nåväl, inta soffläge för min huvudvärk är för jäklig!! =(

ha det så bra!

kram till den som behvöer en

Igår fick jag barnvakt så jag kunde få träffa en person som har börjat betyda en del för mig.. Känner att livet börjar leka lite sakta men säkert framåt.

Jag har äntligen efter många och men börjat bestämma mig för att göra åt det jag kan göra ngt åt och de andra som inte går att göra ngt åt på en gång tar man bitvis. När jag kommer hem från min far så blir det att kontakta ekonomisk rådgivare o se vad de har att säga, kontakta soc och försöka få de på min sida så jag kan skaffa lägenhet, gå till försäkringskassan o försöka bli nollad från underhållstödet, kontakta en psykolog samt en dietist o även läkare likaså. Har o göra när jag kommer hem nästa vecka! Jag har fått nog av att leva som jag gör, det är både för min skull och för Antons skull!   

Jag vill må bra igen, jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till den jag en gång var MEN i en ny tappning. Jag vill kunna leva och att de i min omgivning ska se att jag faktiskt kan må bra o klara av att leva. Är lite ledsen över att jag inte har råd att komma opp o hälsa på mina nära o kära i Norrsundet/Gävle men det finns mer chanser till det hoppas jag. Ni mina kära som läser detta, hoppas jag förstår att jag måste ta chansen o försöka må bra själv först innan jag gör ngt annat! Det kommer att bli mest fokus på mig själv o Anton.

Ta hand om er där ute!!

Kram till den som behöver en!

Såå vad har hänt då sen sist jag skrev? Jo, jag vet.. är skitdålig på att skriva!!

Xet som jag har pratat om tidigare har gjort det igen!! Avundsjuk o svartsjuk på en gammal tonårskärlek som jag har fått kontakt med på FB efter 17 år samt min nyfunna vän som är granne med min mor. Det börjar bli lite tjatigt men jag ahr iaf tagit mig därifrån helskinnad. Det är jag stolt över men jag är inte stolt över att jag var tvungen att utöva utpressning på honom i ren desperation för att få de pengar han är skyldig mig! Han hela tiden återgick till att jag var skyldig honom så mkt mer med tanke på hur mkt han hade ställt upp för mig o bostadsbidraget som han kommer att få återbetala men det är inte ngt vad han eg har orsakat mig all fysisk våld o psykisk misshandel han utsatt mig för. Nu låter det som om det är att han har misshandlat mig rejält men det har han inte utan de lilla fysiska misshandel han utsatt mig för har satt sina spår tyvärr! När jag nämnde detta för honom såå blev jag faktiskt lite full i skratt, det är inget emot vad du har orsakat mig! Jaha, svarade jag. Vad är det jag har gjort dig då? Jag har ont i hjärtat! Jaha? Hur då ont i hjärtat!? Du har sårat mig ända in i själen o även hjärtat! Det kommer du över sa jag! Lite skillnad på fysisk o psykisk misshandel tyckte jag. Då sa han inget!  Är rätt rädd i dagsläget o undrar hur det kommer bli med nästa man man dejtar eller får ett förhållande med. Vet dock att jag måste ta det jäkligt lugnt o inte rusa fram dels för min egen skull men oxå för Juniors skull! Han är ju mitt allt o jag vill inte att han ska gå o må dåligt för att jag gör det!

Det är inget nytt på bostadsfronten. Jag vill söka men min ekonomi är käpprätt åt fanders! Sätter många i mina närstående i knipa men det är ABSOLUT inte min mening! Kan gråta ibland då o då o undra vad tusan jag eg. har gjort o håller på med! Hur mkt jag än skulle vilja att vissa saker gällande ekonomin var ogjorda så blir de inte det! Jag sitter nu hos kronofogden pga underhållsstödet jag är skyldig o betala men jag lever på existensminimum och de anser Försäkringskassan att jag ska klara av att betala. Kontakta soc tar emot men det är den enda lösningen om jag inte nu vill ha en soc.anmälan på mig! Det vill jag ju så klart inte! De har signalerat att Anton mår dåligt pga att min boendesits ser ut som den gör! Trodde jag hade det under kontroll men tydligen inte!   

När vi kommer hem från semestern så blir det att kontakta soc o sen försöka söka in på bemanningsenheten o försöka få jobb där. Gör allt för att junior ska ha det bra och jag vill inte att han ska sluta som jag! Vi är hos min far nu och man känner sig inte jättevälkommen precis och ändå så var det över ett år sedan som far min träffade Junior. Han kom knappt ihåg sin egen morfar och för mig kändes det hemskt men sen o andra sidan så lägger varken jag eller min far ner nån tid för så bra kontakt har vi inte o har inte haft förut heller men någonstans inom mig hoppades jag väl att den skulle bli bättre när junior kom till världen. Det var inte så, det är fyra år sen snart.

 Tappade tråden lite grann pga att det var mat.. *suckar*

Det finns så mkt mer jag skulle vilja berätta just nu men håller det hemligt för det är ju bra saker o jag vill inte att det ska gå i stöpet heller. Så därför väntar jag.   

Ha en bra dag allesammans! kram till den som behöver en!