Igår fick jag barnvakt så jag kunde få träffa en person som har börjat betyda en del för mig.. Känner att livet börjar leka lite sakta men säkert framåt.

Jag har äntligen efter många och men börjat bestämma mig för att göra åt det jag kan göra ngt åt och de andra som inte går att göra ngt åt på en gång tar man bitvis. När jag kommer hem från min far så blir det att kontakta ekonomisk rådgivare o se vad de har att säga, kontakta soc och försöka få de på min sida så jag kan skaffa lägenhet, gå till försäkringskassan o försöka bli nollad från underhållstödet, kontakta en psykolog samt en dietist o även läkare likaså. Har o göra när jag kommer hem nästa vecka! Jag har fått nog av att leva som jag gör, det är både för min skull och för Antons skull!   

Jag vill må bra igen, jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till den jag en gång var MEN i en ny tappning. Jag vill kunna leva och att de i min omgivning ska se att jag faktiskt kan må bra o klara av att leva. Är lite ledsen över att jag inte har råd att komma opp o hälsa på mina nära o kära i Norrsundet/Gävle men det finns mer chanser till det hoppas jag. Ni mina kära som läser detta, hoppas jag förstår att jag måste ta chansen o försöka må bra själv först innan jag gör ngt annat! Det kommer att bli mest fokus på mig själv o Anton.

Ta hand om er där ute!!

Kram till den som behöver en!